TUSEN APOR

Jag känner tusen apor, tusen apor känner mej.
Nån är dum och nån är bra och nån ser ut som dej.
Sen finns det tusen apor som jag inte känner än.
Tusen har jag tappat fast jag en gång var en vän. 

Jag drömmer om små apor, dom lämnar aldrig spår.
Dom lockar mig, dom retas för jag inte ens förstår.
Dom smyger vid min sida, kanske kollar hur jag gör
för att känna mig som centrum, fast långt långt utanför. 

I tusen liv och tusen nav, i träden sitter du och jag.
Och apor kommer och dom går.
Inget tungt och inget lätt, jag undrar om nån mer har sett
hur apor kommer och dom går.

Jag träffa tusen apor och dom drev nåt slags förlag.
Dom skrev på varsin bibel där varenda gud var jag.
Men ingen ville köpa eller tro på vad dom skrev,
för apor stavar dåligt och varenda bild blev skev. 

tusen apor klättrar uppåt,  tusen apor faller ner.
Tusen meter faller apor och sen syns dom inte mer.
Räkna tusen år av glömska över apor som försvann,
och jag tror att glömda apor klättrar träd nån annanstans.

 I tusen liv och tusen nav...