STRESSVISA

Klockan tappar timmar, och jag är aldrig där.
Ligger som ett ok på mig, du vet ju hur jag är.
Det gör ont i armarna, ont gör allt man vill.
Jag vill lite mer än det här men räcker inte till. 

Tid och rum.
Känner du dig dum?
Du är ändå den som har skapat det som är.
 Rum för tid.
Inre frid.
Såna grejer hinner inte någon av oss här. 

Bränner upp en handlingslapp, sen skriver jag en ny.
Kroppen har en brist på järn och överskott av bly.
Allt måsten måste bara lämna mig ifred.
Svälja piller, lyckopulver så att jag orkar med. 

Tid och rum...

Skynda! Skynda! Snart är veckan slut!
Skynda! Skynda! Snart är veckan slut!
Måndag - Tisdag - Onsdag -Torsdag - Fredag - Lördag - Söndag - Måndag... 

Samlar stressen i min kropp, tappar barn och vän.
Framtiden är redan här, och nu var länge sen.
Sen faller jag ut från maskinen, och resten bara snurrar på.
Utan några reflektioner om varför det blev så. 

Tid och rum...