LÄMMEL

Solen är arg nu, den brinner.
Månen gråt natt, varje tår.
Delar av mig som försvinner.
Stegen är långa som år. 

Vi vaknar ibland och vi frågar:
Är rörelsen framåt konstant?
Är rörelsen något vi vågar
om ingenting längre är sant? 

Jag är alla som kommer efter.
Jag är alla som är just nu.
Jag är alla som springer före.
Jag är ingen alls, jag är du. 

Jag vill vara tvekan och modet
att fastna där nått vill mig väl.
Vill lugna det stormiga blodet.
Vill älska mig själv och min själ. 

Platserna är aldrig stilla.
Vi vill inte. Alla vill med.
Vi har det så bra och mår illa.
Att leva är krig och är fred. 

Jag är alla som kommer efter… 

Följ mig, sa blindaste bocken.
Rädda! Fly det som ni flyr.
Rädslan som klistrar in flocken.
Det är samma rädsla som styr. 

På berget vid havet med hålet.
Du lovar en början, ett slut.
Några har vingar vid målet.
 Vi klättrar, vi kastar oss ut. 

Jag är alla som kommer efter..