DÅRHUS

Svea ligger stilla, övertänd igen.
Rädd för alla bilderna och ljuden.
Svea mår så illa, vill tända av igen.
Vill slippa alla myror under huden.

Spräcker treglasfönster, blommor rostar i din lack.
Så dyra mediciner, tappar tänder, nätattack.
Två-tredjedelssamhället kickar in, och i fel del
vimsar Svea runt och frågar dig och mig vad som är fel.

Ibland så vill man blunda, räkna upp och börja om.
Skrika tills allt är som det borde vara.
Ett, två, tre och hundratusen dårhus känns det som.
Svea frågar men inte nån kan svara...

På varför folket röstar borgerligt, på bruna högern med.
Inte populärt att vara snäll, va?
Nationella är martyrer, bygger solhus vid nån kust.
Kämpar för nån rätt att bara gnälla.

Spräcker treglas...

Ibland så vill man blunda...

På hur NATO gav oss freden, sen drog vi ut i krig.
Tack sossar, tack oheliga allianser.
I maktens korridorer blir vi till brickor i nåt spel,
för att upprätthålla terrorbalanser.

Spräcker treglas...

Ibland så vill man blunda...