FRIDA KAHLO

Det här är min vän Frida Kahlo.
Hon föds i en revolution.
Hon ljuger, det passar en människa
som inte kan böjas för något. 

Hon målar fram bilder åt folket
med färger som ger husen liv.
Sedan tar hon sin tugga av brödet,
som murarlön gör konsten fri.

 Hon slåss i en buss sista dagen.
Hon ligger helt still och hon ser
att Mexico blir något större,
men hon får inte vara med. 

Hon ligger i sängen och röker
och sover och drömmer i svart.
Och hjorthornen växer ur pannan
och pilarna ur hennes bröst. 

Spikarna gör ont i ryggen.
Utan spikar gör ryggen så ont. 

Männen är rädda för Frida.
Dom fastnar som sparvar i lim.
Hon kan inte vika ned blicken,
hon tror inte ens om hon vill. 

Livet ger henne det rummet, en resa,
en stad och ett namn.
Sorgen och glädjen är evig
säger Frida en dag och går ut. 

Spikarna gör ont i ryggen.
Utan spikar gör ryggen så ont.